UPPFÖLJNING AV BESÖK PÅ KONSTHALLEN

Tidigare under vintern besökte vi konsthallens utställning “Konstspår”. Där såg vi verk av bl.a. Peter Tillberg, Lena Cronqvist och Marie-Louise Ekman. Många stannade då upp framför målningen Satan’s feet av Sara-Vide Ericson.

Idag skriver bl.a. Svenska Dagbladet en recension av Ericsons senaste utställning. Den finner man på galleri Magnus Karlsson i Stockholm, men flera av motiven är hämtade från Voxnan.

whileunonscious_5_satans_fe-1

Satan’s feet. Bild från: curatingcontemporary.com

BRA FÖR BARN?

I Svenska 1 har vi under vintern, med hjälp av den sprudlande Tove Jansson, diskuterat vad som är bra för barn och inte. Vi har läst, diskuterat och slutligen tittat på en barnfilm där ni själva fick rekommendera filmen för barn eller inte.

Idag kan man läsa ett debattinlägg på DN om ett liknande fall. Texten heter “Varför förbjuds årets viktigaste barnfilm?”. Den protesterar mot att Statens medieråd har barnförbjudit Suzanne Ostens barnfilm “Flickan, mamman och demonerna”. Det är en film som handlar om en flicka vars mamma är psykiskt sjuk.

Hur Statens medieråd motiverar sitt beslut framgår inte av denna debattartikel, men så här skriver författarna till artikeln om varför det är viktigt att filmer som denna inte förbjuds för barn:

Det finns ett stort tabu i samhället när det gäller synen på psykisk sjuka och på personer som lever icke-normativa liv, de framstår som mer skrämmande än allt annat. Därför är Suzanne Ostens film ”Flickan, mamman och demonerna” så viktig. Den är ett av många sätt att lyfta bort tystnaden runt barn och föräldrar som lever med psykisk sjukdom eller utanför den normativa familjebilden.

Vad tycker ni? Kanske borde vi försöka gå och se filmen och själva diskutera oss igenom den?

suzanne_osten

Suzanne Osten. Foto: Jonn Leffman

SVENSKANS VACKRASTE ORD?

DN har frågat sina läsare om vilka svenska ord de tycker är de vackraste i vårt språk. En liten sammanställning gör de här:

När vi nu här på dn.se har frågat läsarna efter deras vackraste ord bekräftas det att det är i naturen som svenskarna finner skönheten.

Visst har det influtit honnörsadjektiv som ömsesidig och ödmjuk, enkla och grundläggande substantiv som liv och hem, lustiga ord som örngott och underfundiga som rävslumra (sova lätt och på spänn), men de överlägset flesta bidragen betecknar naturfenomen med dragning åt det lyriska.

Här finns morgonrodnad, soluppgång, sommarvind, solregn, himmelsblå, havsband, unannvind, vindöga, skärgård. Här finns den svenska sommaren med smultron och timotej och pålitliga poesifenomen som mimosa och näktergal. Sommarfågel(som fjäril hade hetat om vi hade lytt under Danmark) platsar också bland de vackra orden.

Själv gillar jag också vackra, sirliga ord emellanåt, men jag är mer dragen åt ord med kraft än ord med stora bildliga egenskaper, tror jag. Jag gillar substantivet “pärstamp”. Här ser ni en sådan:

potatisstot-leifheit

Bild från http://www.lyckasmedmat.se/177-potatisstot

 

 

GRANSKNING: TEXTILINDUSTRIN

Aftonbladet publicerar idag en granskning av förhållandena på textilfabriker i Kambodja. Fabrikerna producerar stora mängder kläder bland annat för en svensk marknad, och jag tror att det är alldeles nödvändigt för oss att se hur det kan komma sig att kläderna är så billiga.

Man kan också se en filmserie där två unga, svenska modebloggare besöker en textilfabrik i Kambodja, där kläder tillverkas för H&M. De två bloggarna tror att de gör ett vanligt studiebesök och är inte förberedda på vad de kommer att få se. Varning för starka och obehagliga bilder.

För dig som upprörs och vill lära dig mer om rättvis konsumtion och rättvis produktion av varor i vår värld: Titta t.ex. här.

I en uppsats i samhällsvetenskap från Örebro universitet har Almeida Kurbegovic tittat på just förhållanden i textilindustrin. Hon skriver följande i sin diskussion:

Det krävs konkreta metoder för att påverka företagen. Att enbart enas om att villkoren måste förändras och att sedan sätta det på papper skulle kanske inte hjälpa, då det idag finns oerhört många riktlinjer, uppförandekoder och företags olika ansvar för hur människor ska behandlas men det har inte gett någon stor effekt. Genom konkreta handlingar som strejker eller bojkott kan konsumenter lättare förmedla sitt budskap, men enligt Rena kläder (www.renaklader.org 2010-12-12) förbättrar det inte situationen för arbetarna eftersom de då blir arbetslösa. Det bästa, enligt organisationen, är att ansluta sig till organisationer som aktivt driver viktiga frågor för konfektionsarbetarnas räkning, bland annat genom att starta ett blixtupprop som enligt Fair trade center innebär att organisationerna sätter press på företagen som köpervaror från fabriker med dåliga arbetsförhållanden (www.faritradecenter.org 2010-12-12).

Det går att handla mer rättvist så att man inte bidrar till slaveri och förtryck på detta sätt. På fairtrade.se kan du se vad certifieringen Fairtrade gör för att förbättra villkoren för arbetare runt om i världen. De skriver själva så här på sin sida:

När du som konsument väljer Fairtrade-produkter bidrar du till att odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor, genom kriterier för högre löner och ett minimipris som överstiger produktionskostnaden. Detta, tillsammans med långsiktiga handelsavtal, ger trygghet för alla dem som inte har så stora marginaler att leva på. Utöver den högre betalningen får odlarna också en extra premie. Den används till att utveckla lokalsamhället socialt och ekonomiskt, t ex i en ny skola, nya bostäder och hälsovård, eller till investeringar i jordbruket. Beslutet för hur premien ska användas tas gemensamt av odlarna. Fairtrade handlar inte bara om att få en bättre ekonomisk situation. Kriterierna främjar också demokratin, organisationsrätten samt miljöhänsyn i produktionen. Barnarbete och diskriminering motverkas.

190px-rc3a4ttvisemc3a4rkt

 

SV3: SPECIALGRUPPEN – INIFRÅN

På onsdagar arbetar en grupp i Svenska 3 med olika fördjupningar. Nu skall vi under några veckor framöver skriva texter för nättidningen Inifrån.

Tidningen Inifrån är en tidning av deltagare på folkhögskola till deltagare på folkhögskola. Det är alltså en tidning som skapas av er, och den är också till för er.

Jag tror att många människor i vårt samhälle inte vet så mycket om vad vi gör på folkhögskolorna, och hoppas därför att även läsare utifrån väljer att läsa tidningen Inifrån. Sprid ordet!

Dessa olika texttyper/medier vill tidningen att vi bidrar med:

  • Korta reportage
  • Intervjuer med deltagare
  • Intervjuer med experter
  • Notiser (korta nyhetstexter)
  • Film
  • Foto

Det gemensamma ämnet är just folkhögskolor. Texterna bör på något sätt beröra folkhögskolorna och våra liv här. Varför är vi här? Vad tycker vi om med att vara här? Vad tycker vi inte om? Vad är så speciellt med folkhögskola? Vad vet, tycker och tänker omvärlden? Är folkhögskolor viktiga? etc.

Så, några av mina deltagare kommer att bidra till tidningen. Alla ni andra som också går här är givetvis inte bara välkomna att skriva ni också – det vore dessutom mycket uppskattat. Många vill höra era röster!

insidanvalkommen-1600x700

Tidningen Inifråns logotyp, hämtad från deras hemsida: http://www.inifran.nu

 

IPA-ALFABETET

Ok, språknördar som jag gillar verkligen sådant här:

Fonetik är läran om språkljuden. När man studerar fonetik så studerar man bl.a. hur olika språk låter, rent ljudmässigt.

Vi är ju vana vid att en bokstav i vårt alfabet motsvarar ett ljud. Bokstaven S vet vi t.ex. exakt hur den låter på svenska. Problemet är att vissa bokstäver kan ha flera olika ljud, och vissa ljud kan ha två bokstäver.

Ex:

  • Sje-ljudet. Vi stavar det på många olika sätt: stjärna, sju, skära, scharlakansfeber etc.
  • Ordet “stjärna” uttalas dessutom i vissa dialekter med Tj-ljud, ungefär som Tj låter när man säger “Tjena”.
  • Bokstäverna S och Z låter likadant på svenska, men på engelska har Z ett surrande ljud som skiljer det från S.
  • Bokstaven E låter inte likadant i ordet “bett” som i namnet “Bert”.I “Bert” är det ett bredare, mer öppet E som snarare låter som ett Ä.
  • Det är ju stor skillnad på bokstaven K i “vakta” jämfört med i “kärna”. I “kärna” handlar det ju om Tj-ljudet.

Det jag vill komma till är detta: För att kunna skriva hur ljud låter har man skapat ett fonetiskt alfabet. Det finns några olika, men IPA-alfabetet verkar vara det dominerande i vår del av världen. E:et i “bett” skriver man så här: [e], men E:et i “Bert” så här: [ɛ].

University of Victoria i Kalifornien är ett av många lärosäten som publicerar hela IPA-alfabetet med ljud och tecken på nätet. KOLLA HÄR. Det är ett slags fonetiskt labb där man kan se och lyssna på alla språkljud. Det är bara att klicka på symbolen och lyssna. Roligast är det kanske att lyssna på ljud som vi absolut inte har i vårt språk. Lyssna t.ex. på de klickande konsonanterna, t.ex. [ʘ], eller på konstruktionen [ɧ].

american_international

Bilden visar hur det engelska ordet “international” uttalas i området kring Chicago. Hämtad från Wikipedia Commons.

 

 

FYRA ANTIRASISTISKA STRATEGIER

Författaren och journalisten Marcus Priftis skriver i Aftonbladet idag om en bok han författat. Boken handlar om olika initiativ, projekt och arbeten mot rasism runt om i hela landet. Boken presenterar 47 olika antirasistiska initiativ. Fyra punkter förenar dessa initiativ och gör dem lyckade, skriver Priftis:

 Förankring. De utgår från de lokala förutsättningarna på gräsrotsnivå, och berörda gräsrötter har ett avgörande inflytande. Tilltalet är verklighetsnära, och de centrala aktörerna är pålästa, kommer ”från insidan” och vet var de verkar.

Fokus. De förstår att man inte kan bekämpa rasismens alla skepnader med en och samma handling, utan avgränsar sig i sak. Med ett fokus på en särskild fråga slipper man förlora sig i analys utan kan arbeta effektivt och systematiskt.

Bredd. De tillåter en mångfald av strategier och ett brett spektrum av aktörer att sluta upp i den utvalda frågan. De söker den minsta gemensamma nämnaren och agerar mot sekterism och renlärighetskrav.

Strategi. De går inte på känsla, utan har en tydlig idé om vad det är de vill åstadkomma och hur det ska göras. De vet också att resultat kan ta tid, och engagemanget präglas av uthållighet, kontinuitet och en lång tidshorisont.

Priftis avslutar med att uppmana fler att arbeta mot rasismen i liknande initiativ. Det krävs varken en akademisk examen eller en helgonlik karaktär för att göra skillnad, skriver han. Framgången beror helt enkelt på att man gör något.

Vad tror ni om de fyra punkterna? Är de en bra grund för att motverka rasism? Vad kan vi göra här, i södra Hälsingland?

marcuspriftis3_hires

Bild på Marcus Priftis, hämtad från Aftonbladets artikel.