OM LÅNGFREDAGEN OCH LÅNGTRÅKIGHET

I fredags var det långfredag. Enligt traditionen är den fredagen lång just för att det var den dagen Jesus plågades på väg till, och på, korset. Vi ska alla minnas detta genom att göra långfredagen till just lång, stilla, långtråkig. Vi ska undvika att stimulera oss själva. Så säger i alla fall traditionen – i verkligheten ser det naturligtvis annorlunda ut.

Författaren Stefan Lindberg skrev en text i DN om långfredagen, en text han kallade “Jakten på den försvunna ledan“. Där diskuterar han allas vår relation till att ha långtråkigt. Vi har ju sällan det. Vi överstimulerar oss med smarta telefoner och ständiga kickar. Är det så bra? Så här skriver Lindberg:

Vi behöver bara titta på oss själva. På våra barn. När läsplattor och telefoner erbjuder en evig ström av piccolo-stimuli, som aldrig känns riktigt tråkig men heller aldrig riktigt rolig, har vi fått allt svårare att möta oss själva. För den verkliga ledan är en del av vår innersta verklighet och behövs kanske för att vi ska kunna besjäla våra landskap.

Ligger det något i detta? Gör våra telefoner och datorer att vi varken har tråkigt eller roligt? Blir vi bara tomt stimulerade? Slösar vi bort vår tid? Eller är de tvärtom goda redskap för att fylla livet med mening?

Vi verkar i vilket fall ha stora problem med att ha långtråkigt. Många menar att det är bra att vi undviker att ha långtråkigt. Vad ska vi ha det för när vi kan spela något spel, kolla runt på nätet? Andra menar att det är nyttigt för människan att ha långtråkigt. Vi behöver kunna behärska långtråkigheten för att kunna fokusera, koncentrera oss och bli kreativa och skapande människor.

Lindberg knyter an till den nyligen avlidne, amerikanske författaren David Foster Wallace, och skriver så här (lägg märke till stilig borg-metafor i början):

Ett av de mer heroiska försöken att storma Ledans borg – och en sorglig påminnelse om vad som sker när dess vindbrygga hissats för alltid – är David Foster Wallaces författarskap. DFW, som han kallas av sina fans, visste mer än vad som var nyttigt om samtidens långtråkighet. Han var tv-tittaren, populärkulturens teckentydare, och ingen kunde som han beskriva den Weltschmerz han mötte på matfestivaler och porrmässor, primärvalskampanjer och lyxkryssningar. Särskilt berömt är det avsnitt ur reportaget ”A supposedly fun thing I’ll never do again”, där jaget i sin extrema livsleda på en färd med en lyxkryssare i ren desperation kör in huvudet i en av hyttens byrålådor efter tecken på liv. Något. Det enda han slås av är lukten, eller rättare sagt: avsaknaden av lukt. Ingen kan som han beskriva den senkapitalistiska ledan; den dödande doftlösheten i ett samhälle byggt på omedelbar behovstillfredsställelse och en grundmurad skräck för långtråkighet.

Jag för min del behöver långtråkighet. Utan den skenar livet iväg, och får ingen styrsel. Utan långtråkighet känns det som om jag är en passiv robot som utsätts för en massa intryck som jag inte känner så mycket inför. När jag har långtråkigt kan jag tänka!Eftersom det är så bedrägligt lätt att hela tiden utgå från bara sig själv när man ska ta ställning så tycker jag ofta att andra människor också skulle behöva ha långtråkigt, och lära sig att stå ut med att ha långtråkigt utan att slå på en film, en telefon eller vad det nu kan vara. Jag vet inte om den tanken är klok eller korkad. Vi är ju alla olika. Det finns dessutom många bra TV-serier och böcker som berikar livet. Varför stirra in i väggen och ha tråkigt? Vad säger ni?

the-cure-for-boredom-is-curiosity-there-is-no-cure-for-curiosity-quote-1

KULTURMANNEN OCH LANDSBYGDEN?

Den berömda litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt-Brattström intervjuas i en artikel i Hela Hälsingland. Witt-Brattström har gjort sig känd för mycket. T.ex. har hon gjort en mycket stor gärning i att lyfta fram kvinnliga författare ur litteraturhistorien som tidigare gömts/glömts/bortsetts ifrån, bl.a. i boken I könets mörker.

Utöver att hon är hyperaktuell med sin första roman och just nu talar med många tidningar om den, så är hon mycket aktiv i kulturdebatten. I artikeln på Hela Hälsingland talar hon om “kulturmannen”, som är ett slags symbol för den manliga makten, det manliga tolkningsföreträdet och den manliga styrningen av Sveriges kulturliv. Witt-Brattström säger:

“Kulturmannen är ett fenomen som lamslår hela den kulturella offentligheten. Så länge vi låter honom råda kommer orättvisorna att fortsätta och kvinnans arbete att nedvärderas […] Vi har det största lönegapet mellan män och kvinnor i hela Europa – sjutton procent. Litteraturens kvinnor åsidosätts, marginaliseras till fotnötter. Kulturmannen tillåter inte förändring, allt fortsätter på hans villkor.”

Witt-Brattström tycker sig se att situationen är något annorlunda på landsbygden. I landsbygdens kulturliv är “kulturmannen” inte lika dominant, och kvinnor har en mer självklar del i kulturlivet:

“Kulturmannen är ett storstadsfenomen, egentligen skulle jag vilja säga ett stockholmsfenomen. En elitistisk, exkluderande syn på kultur och bildning förbehållet ett litet fåtal […] Jag stöter på det hela tiden när jag är ute och pratar. Jag möter en publik som är helt annorlunda, som ställer andra frågor, som har ett intresse för helheten, för både det kvinnliga och manliga. Kvinnorna bär upp kulturen överallt; det blir tydligare på landsbygden, här är kulturmannen inte alls lika stark. […] Utanför Stockholm lever en fantastisk form av folkbildning kvar. Det finns en öppenhet som storstaden saknar, en kulturell infrastruktur som får generationer att hänga samman. Jag hoppas att storstaden ska komma upp till den nivån.”

Vad tycker ni om Witt-Brattströms åsikter?

ebba_witt-brattstrc3b6m

Av Vogler (Eget arbete) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)%5D, via Wikimedia Commons

MATEMATIK

Det är dessvärre ytterst sällan matematik dyker upp på denna sida, men idag vill jag passa på att enkelt tipsa om min gamla mattelärare Micke Sundströms nyfunna mediala uppmärksamhet:

Mickes mattevideoklipp gör succé på internet

Micke har spelat in korta filmer där han visar hur man löser olika matematiska problem. Tiotusentals tittar på nätet. Jag, som tyvärr är mycket svag i matematik, tänker bland annat använda detta länga fram för att kunna hjälpa mina barn bättre i matte.

Är liknande, korta filmer något ni skulle uppskatta att ha som hjälpmedel på svenskan? Vad skulle de handla om? Jag har länge tänkt, och faktiskt redan börjat med, att göra en serie korta föreläsningar som ska finnas att tillgå digitalt.

12218_1262904891

#ungapålandsbygden

Hej i sportlovet!

I min mailkorg fick jag igår ett meddelande från organisationen #ungapålandsbygden. De arbetar för att utmana storstadsnormer och för att utveckla landsbygdens orter.

Helgen den 19-20 mars har de konferens på Hälsinglands museum i Hudiksvall. Det hela pågår i två dagar med övernattning, och för er under 30 så är resa, boende och mat gratis. Eventet hittar ni HÄR. Konferensen heter: Min bygd – landsbygdsrörelse, normer och cash.

Anmälan behöver göras senast 9 mars (i morgon). ser ni detta först senare kanske det är värt att slänga iväg ett mail och kolla om ni får plats ändå?

2015-01-29-0816_54c9de4fddf2b342057aaf0d

 

NY KUNSKAP!

I Svenska 3 håller alla deltagare nu på att för fullt grotta ner sig i sina vetenskapliga projekt. Det görs en mängd olika och intressanta undersökningar på hela skolan. Efter påsk kommer detta att ha resulterat i en massa samlad kunskap om bl.a. dessa ämnen:

Ätstörningars påverkan på kroppen | Det rasbiologiska institutet |Grundvatten | Attityder om Tv- och datorspel | Kloning | Eventuellt liv i rymden | Dieter | Hundar | Hur många läser lokaltidningar? | Boktryckarkonsten | Drogers påverkan på människokroppen | Vad kan ge bättre läsförståelse? | Kristendomens historia | Avrättningsredskap | Allergier och hur de påverkar oss | Frukostens betydelse för våra liv | Gröna lösningar med solenergi | Varför drömmer vi? | Ungas hälsa i Sverige och världen | Bergsgorillor | Ökar dator- och TV-spel våra engelskkunskaper och vår koordination? | Estland efter Sovjettiden | Parallella universum och svarta hål | Ku Klux Klans historia och aktuella bäring på det amerikanska samhället | Diabetes | Häxprocesser | Positiv och negativ inverkan av dator- och TV-spel på vår kunskapsinhämtning

Några studerar tidigare forskning och några skapar nya undersökningar. Jag älskar känslan jag får av att titta på alla dessa ämnen! Vetskapen om att en massa människor kommer att veta mycket mer och ha väckt en massa ny kunskap är härlig.

russell-wisdom-so-rare

 

OM “GAMMALMEDIAS” BETYDELSE

I dagens nummer av UNT skriver Maria Gripenberg en krönika som heter “Det är gammalmedia som gör jobbet“. Där går hon till angrepp mot de s.k. “alternativa nyhetssidorna” på internet som hon menar sprider konspirationsteorier och själva inte bedriver någon riktig, grävande journalistik.

Gripenberg menar att det just är de traditionella medierna som gör det livsviktiga arbetet med att granska myndigheter och andra makthavare. Det tunga, svåra, dyra arbetet. Så här avslutar hon sin krönika:

Sanningen är att de stora sakliga, opartiska avslöjandena aldrig kommer från ”alternativa” sajter. Det var inte Avpixlat som drog brallorna av skojarkirurgen Paolo Macchiarini – en granskning i SVT:s Dokument inifrån som fått Sveriges mest prestigefyllda akademiska fäste att hart när implodera. Det var inte Nyheter i dags reportrar som skapade rubriker kring Kommunals lyxkrog, paradvåningar och Margot-gate, utan grävare på SD:s hatobjekt Aftonbladet.

Uppdrag granskning och Kalla fakta drar fram nyttiga avslöjanden i parti och minut. Och UNT:s prisbelönta gräv om misshandeln vid nazistdemonstrationen i Uppsala 2013 tvingade polisen att återuppta förundersökningen. I februari i år fälldes två av nazisterna i hovrätten.

Och så där kan vi fortsätta. ”Ni mörkar”, gnäller de konspirationstroende. Nej, det gör vi inte alls. Vi gör jobbet.

Det är en intressant text, tycker jag, för den sätter verkligen fingret på dagens medieklimat och dominerande perspektiv på media och det arbete media utför.

Vad skulle hända om vi inte kunde läsa nyheter, avslöjanden och analyser som är gjorda på riktigt, enligt den journalistiska etikens ramverk?

international_newspaper2c_rome_may_2005

Attribution, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=142337