NYORDSLISTAN 2015

Varje år presenterar Språkrådet en nyordslista. Där lyfter de fram ett flertal ord som under året blivit allt mer populära. Det rör sig oftast om slangord, importerade ord eller ord på nya företeelser i samhället. Några av dessa befäster sedan sin position och blir officiella svenska ord, men några tynar också bort.

Bland årets nyord hittar vi t.ex:

mansplaining (när en man övertydligt berättar hur något fungerar för en kvinna, just för att hon är kvinna).

svajpa (dra fingret över skärmen på din smarta telefon eller padda).

faktaresistens (att inte kunna ta till sig av fakta, utan behålla samma uppfattning trots att fakta visar att den är fel).

vejpa (att röka ångande e-cigaretter, från vaporize)

obror (okamratlig, taskig)

Hela listan hittar du här.

Kan du de nya orden? testa dina kunskaper här.

En intressant sak med nyordslistorna är att de ofta säger något om den tid då de uppkom. I årets nyordlista ser man tydligt hur situationer med många flyktingar har skapat nya ord. Man ser också tydligt att den digitala världen fortsätter att vara inflytelserik. Kolla in nyordslistan du med – på vilka sätt tycker du att den beskriver vår tid?

Ordet obror tycker jag är extra intressant. Det kommer ju från början från substantivet bror s0m i visst språkbruk betyder ungefär vän, kamrat. Här har ordet förvandlats till ett adjektiv: man kan vara bror mot någon, eller obror för den delen. Man kan tydligt se att bror innebär något annat än att man bara är vän med någon (bror förmedlar också en speciell slags vänskap, inom den egna gruppen), och då behövdes också adjektiven bror och obror, för de klingar helt annorlunda, och betyder något annat än vänskaplig och okamratlig t.ex.

nyord

(bilden innehåller en samling ord från tidigare nyordslistor)

 

 

Advertisements

NY IDENTITET

Så här lagom till jul har jag bytt namn på bloggen. Jag tycker att det nya namnet är mer tilltalande och att det mer rättvist beskriver vad vi faktiskt sysslar med på lektionerna i svenska.

Men vad är ett nytt namn, en logotyp, en slogan eller en ny grafisk profil annat än simpel kosmetika ovanpå samma gamla innehåll? Det spelar ingen roll om du målar grisen blå – det är fortfarande en gris, och folk kommer snabbt över dess blåhet. Det är verkligen insidan som räknas, oavsett vad PR-konsulterna säger!

Apropå insidan: jag vill att den här sidan skall bli bättre. Just nu är den i enklast möjliga form, men jag hoppas kunna bygga ut sidan med menyer för ämnesområden, moment och annat, så att den blir mer lättnavigerad och användbar. Vill gärna ha era åsikter om vad ni skulle tycka vara kul/användbart/behövligt/intressant/praktiskt o.s.v. Dessutom vill jag att den framöver skall bli mer interaktiv, d.v.s. jag vill att ni skall delta mer här. Hur kan det se ut, tycker ni?

Förresten: vilka är personerna på bilden ovan? Männen känner jag inte till, men till höger där är den amerikanska författaren Flannery O´Connor Älsker’na! Läs gärna hennes novellsamling A Good Man Is Hard To Find.

Goder jul. Ses på andra sidan året.

santa-claus-sitting-with-book-393-1440-2

ÄR DET BRA ATT SVÄRA SOM FAN?

En artikel i Aftonbladet refererar till en studie gjord av två amerikanska psykologer. Psykologerna har undersökt om personer som kan många svordomar har ett mer begränsat ordförråd än andra inom andra språkliga områden. Svaret var: nej, tvärtom. De testpersoner som kunde många svordomar hade också ett bättre ordförråd vad gäller t.ex. fåglar.

Nu behöver vi ju veta mer än så för att kunna dra några slutsatser. Studien säger ju faktiskt inte att det är nyttigt att svära – den säger inte heller att människor som svär mycket också har ett bättre ordförråd. Den säger bara att människor som kan många svordomar också kan många andra ord. Att man känner till en svordom betyder ju inte att man använder den ofta, istället för andra, kanske klokare, uttryck. Om jag råkar kunna namnet på en herrans massa fåglar så betyder ju inte det att jag går omkring och ropar ut fågelnamnen hela dagarna.

Kanske bör vi däremot ödmjukt inse att fördomen att människor som svär har ett fattigt ordförråd är just en…fördom.

Läs studien av forskarna själva här.

kapten-haddocks-svordomar-1371160876

PS. Andra forskare talar om att svordomar ibland fyller en psykologisk funktion, i form av en ventil vid starka känslor som t.ex. smärta. De menar sig ha konstaterat att själva svärandet flyttar fokus från smärtan och således gör upplevelsen av smärtan mer hanterbar. Får återkomma med källa på det. DS.

JULTOMTEN?

800px-Icon_c_1500_St_Nicholas

Vem är denne ikoniske herre? Några skulle säga jultomten. Njae, inte riktigt. Snarare är det inspiratören och föregångaren bakom den figur vi nu kallar för jultomten.

Helgonet på bilden är St Nikolaus. Vi vet inte så mycket om hans liv egentligen, men han var ärkebiskop i Myrna (i dagens Turkiet) i  början av 300-talet. Det finns ett flertal legender om St Nikolaus – ingen av dem är riktigt att lita på – och han var bland annat barnens skyddshelgon.

I 1500-talets Nederländerna var St Nikolaus ett viktigt helgon, och där kallades han Sinterklaas. När holländarna sedan koloniserade USA blev så småningom denna Sinterklaas dagens engelska Santa Claus.

Bilden vi har idag av en tomte med röda kläder och stort, vitt skägg kommer snarare från ett senare hopkok av idéer. Så här skriver Mattias Axelsson:

“När den moderna jultomten (Santa Claus) gjorde entré i USA under 1800-talet, tack vare främst Clement C Moores dikt A visit from St Nicholas och Thomas Nasts teckningar (inspirerade av dikten), var det bara namnet kvar från helgonet St Nikolaus.

År 1863 ritade Nast sin första Santa Claus och fortsatte sedan att utveckla honom som en dvärgliknande figur med rödbrusigt ansikte och vitt skägg klädd i ylle och en vit minkmössa med tofs. Nast hade bayerskt påbrå och hans bild av Santa Claus var naturligt nog mer inspirerad av den tyska folktron bild av dvärgar än av hur man trodde att helgonet St Nikolaus såg ut.”

(https://hogtider.wordpress.com/tag/helgon/)

Jultomten är således bland annat en turkisk-holländsk-amerikansk figur som snickrats ihop genom århundradena (och sedan spridits som symbol via marknadsföring av varor och i populärkultur). Julgranen har vi hämtat in från Schweiz och Sydtyskland och själva ordet “jul” har ingenting med kristendomen att göra, utan är flera tusen år gammalt. Man kan bland annat spåra det till östgotiska på 300-talet. Det betecknar en längre tid, ungefär månaderna kring vintersolståndet.

 

NOBELFÖRELÄSNING AV ALEKSIJEVITJ

Årets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj, höll tidigare i veckan sin nobelföreläsning. Varje pristagare gör detta varje år.

Hon talade om alla röster hon lyssnat på (hennes böcker bygger på intervjuer). Hon talade om alla röster som hela tiden hörs runt om i världen, och hur många böcker som hela tiden inte blir skrivna – hur de flesta röster bara avtar, tystnar och försvinner. Hon talade också om hur svårt hon har det att tala om kärlek i vår tid.

Du kan se Aleksijevitj tal, och en presentation av Sara Danius HÄR. Danius talar svenska, och Aleksijevitj talar ryska. Vill man läsa hennes tal på svenska klickar man HÄR.

cvumbvjw4aeeako

Boktips över jullovet, sålunda:

Svetlana Aleksijevitj - Kriget har inget kvinnligt ansikte
Svetlana Aleksijevitj - Zinkpojkar

 

KULESHOVEFFEKTEN

När vi ändå pratar film: Ett grundläggande verktyg för att skapa känslor och betydelser med rörliga bilder är också montage. Montage innebär helt enkelt att man klipper ihop olika sekvenser, man monterar dem i en viss ordning. De sekvenser och bilder du klipper samman (korsklipper), förmedlar tillsammans en tolkning. Om du byter ut ett klipp så kommer tittarens tolkning av det efterföljande klippet att förändras.

Lev Kuleshov presenterade denna banbrytande insikt på 1910-talet. Så här såg hans experiment ut i stillbild:

kuleshov-effect

Klippen på mannens ansikte är exakt likadana i alla tre sekvenser. Men beroende på om vi ser en tallrik soppa, ett avlidet barn eller en vilande kvinna i klippet före så förändras vår tolkning av mannens ansikte. Vad är det han tänker på?

HÄR kan du se experimentet i sin helhet, som film.

Kuleshoveffekten är bara början på en massa insikter om hur mening kan skapas via montage. När man talar om pionjärer inom det filmiska montaget brukar namn som t.ex. Sergei Eisenstein och Alfred Hitchcock alltid nämnas. De är mycket ansvariga för hur film faktiskt fungerar på oss än idag.

 

FÄRGSYMBOLIK, RÖRELSERIKTNING & FILMMUSIK

I Svenska 1 har vi sett den första filmen i trilogin om härskarringen. Vi ser den för att den är ett utmärkt exempel på dramaturgi som helt utgår ifrån Aristoteles klassiska modell. Arbetet mynnar ut i en dramaturgisk analys.

Under filmvisningen pratade jag om hur filmen reproducerar några vanliga uppfattningar som finns i västerländskt berättande:

Färgen vit symboliserar i denna film godhet och renhet, medan svart är ondskans och dödens färg. Just färgsymbolik är mycket kulturellt betingat. I Kina, delar av Afrika och inom Buddhismen är vitt sorgens färg, ibland också dödens. Läs mer om vad olika färger symboliserar i olika kulturer här.

Vi talade också om rörelseriktning. I västerlandets bildberättande är en person som går från vänster till höger i bild på väg bort. Om personen går från höger i bild mot den vänstra kanten är personen på väg hem. Också detta är en kulturellt betingad upplevelse:

6201524_orig

Fundera också på musiken nästa gång du ser en film. Den tycks ofta bygga på stereotyper och bestämda traditioner. Spela upp musiken från en scen i en romantisk film och publiken vet exakt när kyssen kommer, utan att de ser bilderna. Vi vet också ungefär hur vilda västern låter. Och hur rymden låter – trots att rymden faktiskt inte låter alls (väldigt lite). Om detta mycket intressanta kan man läsa vidare här.

Här kan du själv göra ett experiment. Samma klipp spelas upp fem gånger, med fem olika slags musik. Scenen förmedlar helt olika känslor beroende på ljudspåret.

Och, avslutningsvis: En av mina favoritkompositörer av filmmusik är Bernard Herrmann. Han skrev nyskapande filmmusik för ett stort antal filmer, men kanske mest känd blev han via musiken till Alfred Hitchcocks thrillers. Här kan du höra BBC Concert Orchestra spela filmmusiken till klassikern Psycho (1960). Kan du höra bara på musiken när protagonisten mördas?

ob-on036_herman_g_20110628175948