SV3: MODERNISM – EN LÄNKSAMLING

Ok, låt oss samla lite användbara länkar angående epoken modernism. Ni har tilldelats ett kompendium och en PP, och i följande länkar hittar ni såväl upprepning som fördjupning åt olika håll och kanter. Här finns också en föreläsningsserie, med PP och ljud, som kan vara användbar för de elever som gärna lyssnar på föreläsningar flera gånger. Föreläsningen är gjord av en för mig obekant lärare, och är väl inte den mest entusiastiska och fyrverkerisprakande show jag någonsin tagit del av, men stoffet och kunskaperna som tas upp är ytterst relevanta.

Artikel från Uppsala Universitet om modernism och modernitet.

Modernismen – en föreläsningsserie på Youtube.

Museum of Modern Arts – artikel om modernismen inom konsten.

Wikipedia om modernismens litteratur.

Nationalencyklopedien om modernism.

Testa dina kunskaper i ett quiz.

…och är du en av dem som planerar att besöka Barcelona på höstlovet eller i den närmaste framtiden bör du definitivt beskåda La Sagrada Familia; en basilika av Gaudí som tar avstamp i klassiska, gotiska katedraler och sedan krossar de gamla estetiska greppen med det ena modernistiska draget efter det andra. Basilikan är fortfarande inte, trots att bygget inleddes 1882, färdigställd.

ANEKDOTISK-NOSTALGISK LÄNK

Med tanke på de försvarsorienterade händelser (“ubåtskris!”) som utspelar sig i Stockholms skärgård har jag de senaste dagarna ständigt påmints om min absoluta favoritbok som barn: Petrus på ubåtsjakt av Örjan Persson. Så kan även militära muskeldemonstrationer väcka nostalgiska tankar till liv, likt en madeleinekaka (ni som läser Sv3 vet snart allt om madeleinekakan som referens).

Boken, då? Smörja för barn, skulle jag säga. Lever på åttiotalets rysslandsskräck. Tråkiga könsstereotyper i skärgårdsmiljö. Tennis. Men förstå identifikationsprocessen för en person med ett namn som bara delas av drygt 500 personer i landet när protagonisten inte bara hittar, och avslöjar, militära hot – utan också heter… Petrus! Dessutom är den i boken mycket präktige Petrus rätt lik mig på omslagsillustrationen, påpekade gärna min bror, vill jag minnas.

SV3: LITTERATURVETENSKAP OCH MODERNISM

I Svenska 3 börjar vi nästa vecka med momentet “Litteraturvetenskap och modernism”. Vi kommer att arbeta med den litteraturhistoriska epoken modernism, och fördjupa oss i Franz Kafkas Processen som ni också kommer att skriva en litteraturvetenskaplig analys om.

Redan nu får ni tillgång till materialet:

MODERNISMEN PP

KOMPENDIUM

När jag får tid kommer jag att scanna in alla kompendier så att de finns tillgängliga digitalt i sin helhet.

RÄTTEN ATT GLÖMMAS BORT: UPPFÖLJNING

Jag har tidigare skrivit om den nya lagen om rätten att glömmas bort av sökmotorer, som gäller sedan fem månader tillbaka. På Google och de andra sökmotorerna har man anställt en mängd ny personal för att administrera alla ansökningar som kommer in och vill att viss information om vissa personer skall tas bort från sökmotorernas träffande robotarmar.

Aftonbladet skrev igår en uppföljande artikel där man tar upp flera olika ansökningar – och om Google avslagit eller bifallit dem. Det finns nu på Googles sida ett “glöm mig-formulär” där man anger vad man vill att Google skall “glömma” samt vilka skäl som ligger bakom. Tusentals har redan ansökt. Mediapersonligheter som vill ta bort pinsamheter har fått avslag, precis som flera personer som varit misstänkta för brott och velat få bort dessa gamla misstankar från sökmotorn. Däremot har ett brottsoffer fått bifall när hon ansökt om att länkar som kopplar hennes namn till brottet hon utsattes för skulle tas bort.

Vilka regler som gäller för om ett önskemål skall bifallas eller avslås verkar lite oklart. Säkert måste de finnas, men ännu vet jag inte hur de lyder.

NOBELPRISET I LITTERATUR

Idag kl. 13.00 meddelar Peter Englund, ständig sekreterare för Svenska Akademien, vilken författare som tilldelas årets nobelpris i litteratur. Som vanligt har kultursidorna och litteraturvetarna tagit fram sina bästa stalltips, och några kandidater som ofta nämns är japanen Haruki Murakami, kenyanen Ngugi wa Thiong’o, ukrainskan Svetlana Aleksijevitj och den syriska poeten Adonis. Som vanligt har bettingsajterna trappat upp oddsen, och mycket pengar står på spel, både för den kommande vinnaren, för vinnarens förlag och för eventuella lyckliga spelvinnare.

Några frågor brukar alltid diskuteras i anslutning till denna ceremoni:

* Är det rimligt och vettigt att dela ut ett pris i litteratur? Är detta bra för den litterära världen?

* Varför är de kvinnliga pristagarna så få?

* Varför vinner så få poeter?

* Kommer årets prisdeltagare att drabbas av nobelprissjukan och förlora delar av sin produktivitet efter all uppståndelse är över?

* När kommer ytterligare en författare att avstå nobelpriset? Tidigare har bara den franska existentialisten Jean-Paul Sartre vägrat att acceptera priset.

Kl. 13.00 får vi veta. Själv brukar jag hoppas på att Cormac McCarthy ska få ett erkännande likt detta, men jag tror inte detta är ett bra stalltips, dessvärre…

LIV EFTER DÖDEN

Tro möter vetenskap; tro krockar med vetenskap; tro är inte vetenskap; tro och vetenskap kommer överens? Diskussionerna om hur vetenskapen kan och bör behandla tro, samt hur tron kan och bör behandla vetenskap, haglar över oss sedan mycket länge. Sätten att mötas på ser mycket olika ut: Inom vetenskapen kan man studera jordens och arternas uppkomst och på så sätt underminera skapelseberättelsernas auktoritet. Samtidigt har studier bedrivits på det gyllene snittet, i ett försök att finna Gud i de materiella, små tingen. Naturens och årstidernas ständiga död och återuppkomst har studerats. Filmregissören Darren Aronofsky slog igenom med PI (1998), en film om en paranoid, överbegåvad matematiker som kidnappas av judiska extremister som söker finna gud i de gåtfulla decimalerna efter 3.14159… Ytterligare andra menar att tro och vetande är helt olika saker och därför inte bör behandlas enligt samma tankemodeller.

Den brittiska tidningen The Guardian redogör i en artikel för en studie genomförd vid universitetet i Southampton. Studien har intervjuat drygt 2000 personer som drabbats av hjärtstillestånd, och därmed för en kort stund varit kliniskt döda, och menar sig nått resultat som pekar på att nära 40% av de tillfrågade säger sig ha upplevt ett starkt medvetande, även under tiden då hjärtat står still och hjärnan därmed inte ska fungera. Någon av de tillfrågade säger sig till och med minnas och vara medveten om vad som hände i sjukhussalen under tiden hjärtat stod stilla. Att så många inte upplevt sådana saker kan kopplas till tung medicinering, menar forskarna.

Artikelrubriken påstår att denna studie ger oss en vinkning om ett liv efter döden. Finns grund för detta påstående? Kan vi lita på detta? En inblandad doktor säger: “These experiences warrant further investigation”. Om vetenskapen någon gång kunde ge oss fastslagna fakta om vad som händer efter dödsögonblicket skulle världen häpna. Frågan är om det är möjligt? Frågan är hur mycket vi verkligen vill veta?

Så, finns det då ett ljus i slutet av tunneln? Artikelförfattarna på The Telegraph ser tydligen tecken. I Svenska 3 kommer vi nu att börja läsa den modernistiske dysterkvisten Franz Kafka, som en gång lär ha sagt: “Var inte för optimistisk. Ljuset i tunneln kan vara ett tåg.”

HUR VAR DET NU MED SEMIKOLON?

Vad gäller skiljetecken så är semikolon ofta omtvistat, sällan välgrundat begagnat, men samtidigt väldigt ofta använt. En studie från Högskolan i Gävle visar att bara vart tredje semikolon i svenska texter på nätet används korrekt.

Elever, studenter och lärare tvekar och ryggar för detta läskiga sätt att både avsluta och binda ihop meningar. Använd gärna semikolon mellan huvudsatser om du tycker att punkt är för punkterande och komma för klent, framför allt om satserna hänger ihop till sitt innehåll. Som så illustrerande nämns (och illustreras) i artikeln: “Det markerar gränsen mellan satserna; samtidigt binder det ihop dem. Semikolon följs alltid av liten bokstav.”

Läs valfri europeisk roman från mitten av 1800-talet och du kommer att översköljas av både välplacerade och malplacerade semikolon. Själv har jag fått för mig att det är i franska 1800-talsromaner – gärna idéromaner – som man hittar flest av dem, där de hänger tillsammans i stora klasar. Källa på det: oklar.